Ja som Ni kanske förstår finns det inte så mycket tid att uppdatera på nu, har fått något annat som är mycket viktigare.

Tänkte bara skriva lite kort om hur det var när Leon kom till världen.

Var hos BM den 24 mars, hade då gått tio dagar över tiden. Hade börjat fått lite förvärkar den morgonen. Allt såg bra ut som vanligt, eftersom det var på väg mot två veckor över tiden skrev hon en remiss till Östersund. När vi kom hem la jag mig och vilade lite och då ringer dom från specialistmödravården i stan och vill att vi ska komma in på tillväxtultraljud nästa dag klockan 15.00 (främst för att kolla fostervattnet).
På onsdagen åker vi in till stan, förvärkarna är fortfarande desamma som dagen innan. Kommer in strax efter 15, får göra ul och allt ser ut som vanligt. Fick en ny tid på söndagen den 29:e om inget hänt innan dess. BM skojade om att vi till och med kanske skulle få åka in inatt igen.

Efter sjukhuset åkte vi och handlade lite tillsammans med Emelie, hon tyckte nog vi skulle stanna i stan för hon kände på sig att det skulle sätta igång, men med matvaror i bilen och hundar hemma tog vi beslutet att åka hem allafall. I bilen på vägen hem kände jag dock att det började kännas annorlunda mot de förvärkar jag haft. Var allafall hemma runt 18:30, jag la mig och vilade medan Micke packade in från bilen. Klockan 20:00 var det "Det okända" från Rätan så vi tittade på det, efter halva programmet började vi klocka att det var runt sex minuter mellan värkarna, ringde förlossningen vid 20:45 som tyckte vi skulle börja packa in oss i bilen och komma in så fick vi "se vad som händer".
Var inne i stan igen strax efter klockan 22:00, fick då ligga med kurva ett tag, men runt 00:00 hade det fortfarande inte hänt nåt mer så vi fick komma till ett bb-rum för att försöka sova lite. Det var lättare sagt än gjort för min del, Micke somnade dock nästan på en gång.. Vid 01:30 var värkarna så intensiva att jag var tvungen att ringa på BM, vi fick då komma på ett förlossningsrum. Timmarna som följer minns jag inte så mycket av mer än att det gjorde jävligt ont, speciellt när dom skulle ha mig att stå upp under värkarna, jag förstod verkligen inte VARFÖR!!
Minns att jag tittade på klockan stup i ett och tyckte tiden gick så jävla sakta.
Krystvärkarna började vid 05:45 och 06:12 föds LEON, 3890 gram och 51 cm lång!
Och det är precis som alla säger, så fort man fått upp det lilla livet på magen så glömmer man all smärta, man glömmer att man någon gång ens har haft ont, vilken fantastisk känsla!