"Vid gastrisk bypass kopplas magsäcken bort, så maten inte passerar den. Istället kopplas tunntarmen direkt till en liten ficka strax efter matstrupen och tolvfingertarmen kopplas in längre ned på tunntarmen."

Detta har inte varit något lätt beslut för mig, jag har velat, egentligen i flera års tid. Men har hela tiden intalat mig själv att jag kan fixa detta på egen hand, och det vet jag att jag kan för jag har gjort det, till en liten del. Men tio kilo räcker tyvärr inte för mig, inte femton eller tjugo heller... Men jag vill kunna gå in i en affär och köpa vilka kläder jag vill, inte köpa ett klädesplagg bara för att det bara var just det som passade mig... sluta vara rädd att visa mig i badkläder, ja listan kan göras lång.

Min resa började egentligen redan i början på februari, en dag i slutet på januari ringde jag och fick en tid på hälsocentralen i Svenstavik. Där fick jag träffa en läkare och fick ta massa prover, EKG m.m. Sen den dagen har det blivit några fler läkarbesök samt gruppträff, på sjukhuset inne i Östersund. Operationen skulle egentligen ha blivit av nu i höst (vilket är väldigt snabbt fom första start) men eftersom vi åker till Thailand i mitten på november så kom jag och min operationsläkare överens om att vi skulle spara det till efter nyåret, att åka nyopererad till Thailand kändes inte jättelockande...

Det kommer inte att vara en lätt väg, som många tycks tro, och som läkaren säger "Det är en hjälp till självhjälp" Du kommer inte kunna ligga på soffan och äta praliner och vips har du gått ner 25 kilo, det kommer krävas stor fysisk och mental ansträngning från mig. Och många gånger kommer jag nog undra vad jag givit mig in på. Men jag har haft den turen (än så länge) att bara mötas av positiva reaktioner, och det är en stor del i att man ska klara det. Och nu känns det ganska okej faktiskt, tanken på mitt nya liv ger mig adrenalinkickar och jag längtar till den dagen jag slipper skämmas över mig själv!


Nu vet Ni...