En liten uppdatering..

Ja jag vet att jag är seg på uppdatering, men på nåt konstigt vis tycker jag det är roligare att läsa andras bloggar än att skriva själv. Jag är  ingen sån där som går runt och funderar på att jag måste blogga...

Igår var vi på kyrkis avslutning hos Sara, trevligt var det. Skulle göra hand- och fotavtryck med gips på barnen men det blev en massa surrande istället. Blir hemma hos mig nästa vecka och då kanske det blir.
Idag är vädret allafall skapligt, det regnar inte allafall, men det blåser från sjön. Jag och Kim var ute och gick en sväng och det var inga varma vindar. Tvätten torkar allafall!!

Elle frågade mig häromdagen när vi skulle ut på safari, vi brukar göra det i våran familj, och har gjort så länge jag kan minnas. Vi brukar åka och köpa glass och sen åka ut och se om vi ser några djur i skogen. Oftast blir det kanske någon fågel, kanske någon räv eller hare, i bästa fall en älg. Drömmen har ju alltid varit att se björn! Den drömmen slog in en gång för kanske åtta år sedan när jag, mamma och pappa var ute och åkte uppe vid buan. Ut på vägen kommer en halvstor björn, varpå mamma i extas utbrister "Är det en häst?"... Nej mamma, det hade nog vart mer osannolikt att se en häst på den vägen än en björn...
Fyra år senare var det dags igen, denna gång i civilisationen Nederhögen. Jag, Micke och Elle var ute och åkte, då vi ser en liten björnunge springer omkring och leker i vägen helt oberörd av våran framfart. Tittar på den ett bra tag och förbannar oss över att vi inte hade med oss någon kamera.
Dagen efter när vi har haft middagsbesök av Ida och David bestämmer vi oss för att åka ut och titta igen. Och denna gång ser vi samma lilla björnunge på samma ställe... denna gång med kamera!
Igår, ca fyra år senare ändå var det alltså dags igen. Jag, Micke och Leon satte oss i bilen och styrde kosan ut mot 45:an och Vitvattnet. Det enda vi ser är dessa tjäderhönor(?) som käkar sten i vägkanten, ointressant till tusen! Då man har en en månaders bebis är det inte alltid man får sova på nätterna, så jag bestämmer mig för att blunda lite. Hinner knappt ens stänga igen ögonen innan jag hör Micke skrika: "EN BJÖRN!!" Där, kanske hundra meter fram kliver en riktigt stor björn upp på vägen, stannar och tittar på oss varpå den kliver in i skogen och är som borta med vinden. Kan tillägga att mötet ägde rum ca. 200 meter från järnvägen Bryngelhögen, och vi som funderade på att bo där i helgen. Jag tror vi väntar några helger till.

Vad jag lärt mig av detta är allafall att jag kan glädja mig åt att få sen en björn om ungefär fyra år igen, om man ska tro på statistiken vill säga.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

mycket trevligt med lite uppdatering och spännande!

Puss

2009-05-06 @ 16:03:21
Postat av: Helena

Häftigt! Skrattade gott åt din mammas kommentar om häst1

Postat av: Helena

Häftigt! Skrattade gott åt din mammas kommentar om häst1

2009-05-06 @ 21:01:20
URL: http://livetigymmet.blogspot.com
Postat av: Emelie

Meeen, jag får då aldrig vara med när björn tittar fram. Det enda jag har lyckats med är Skansen..

2009-05-07 @ 21:33:46
URL: http://emelieharaldsson.blogg.se/
Postat av: Mikkis

Så om 4 år kommer jag och hälsar på. Vill gärna se en björn men jag är samtidigt väldigt rädd för dom. Björnen kanske blev rädd för Leon och gick tillbaka in i skogen? hihi. han är ju sååå söt.

2009-05-13 @ 10:24:48
URL: http://secondchange.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad vill du?

Trackback